Hej, jag lever än

JAJAMÄNSAN. Ännu en sommardag med strålande sol, en onekligen bra dag att ta upp min blogg igen! Eller också så har det att göra med de där sluttentorna som jag egentligen borde göra. Nå. Idag är det inte bara sol utan dessutom den 25:e och fredag, så då står öl i solen med Rosa på schemat, det kan ju inte gå fel. Men med tanke på att det var kryssning förra helgen och vi var i Sthlm i onsdags och ska iväg imorgon igen, så borde jag snart fyllt kvoten för det sociala för minst ett år framåt. Kan ju åtminstone jag, i egenskap av periodare, tycka.
Tänk, att jag brukar alltid bli så förundrad över människor som alltid ska vara bland massa folk. Vänner hit och vänner dit. Hur hinner de då med att sortera, städa och skriva sina listor!? Fattar ingenting, människor är så underliga.

Om när jag fick oväntat besök

Sedan ett tag tillbaka så har vårt hem drabbats av ohyra,Eftersom det är det äckligaste jag har
varit med om, så jag går självfallet all-in och köpte förutom allt annat som behövs en extra dödsspray.
Det bästa är att den är giftfri så man kan spruta hur mycket man vill (känner att det kommer behövas fler flaskor,
det skulle kunna bli min nya last)
David verkar tycka att jag är dryg som dränker allt med det.
Och att det luktar helvete. Och ja, vid första anblick så kan det verka så men det är inte fallet.
Men lukten jag känner är en helt annan. När jag känner den rent giftiga doften, känner jag dessutom the smell of victory,
Ohyrans nederlag och lukten av att jag snart har rest mitt tredje rike här i vardagsrummet, där inte alla arter är välkomna.
Sedan ett tag tillbaka så har vårt hem drabbats av de eminenta varelser som i folkmun kallas ohyra. Eftersom det är det äckligaste jag har varit med om, så jag går självfallet all-in och köpte förutom allt annat som behövs en extra dödsspray. David verkar tycka att jag är dryg och överdriver aningen när jag dränker allt med den och att den luktar helvetetiskt.
Och ja, vid första anblick så kan det kanske lukta lite illa. Men lukten jag känner är en helt annan. När jag känner den rent giftiga doften, känner jag dessutom the smell of victory, av ohyrans nederlag och lukten av att jag snart har rest mitt tredje rike här i vardagsrummet, där inte alla arter är välkomna.

En dag i naturens tecken

Ni kanske tror att jag aldrig upplever något men tji fick ni, för dagen har varit ypperligt spännande. Idag har jag nämligen sett: tre rådjur, en ekorre, två svanar och en tant i rutiga Lidl-tofflor som plockade vitsippor. Tyvärr lär jag medge att jag besläktad med en av dessa. Kanske inte den mest eleganta av alternativen heller.

Aloha!

Vad har jag varit i hela era liv? Ja, just nu så sitter jag hemma hos Isabel, omgiven av en massa göttigheter och presenter. Det är något som jag verkligen uppskattar, hennes nya vana att ge mig presenter så fort jag kommer på besök. Tänk om ändå alla människor hade varit så, då hade jag onekligen haft fler vänner. Eller ja, haft vänner alls (förutom Miss snusk i badet då alltså).

För tillfället så sitter jag och väntar i frökens rum medan hon gör God-knows-what inne i badrummet och blir "ren på köpet" dessutom. Vi ser på Supernatural i vanlig ordning och tur är väl det annars hade man ju varit tvungen att prata och grejer. Nä, tv-serier, onyttigheter och presenter är min melodi. Isabel har verkligen lärt sig vägen till mitt hjärta.




:O

Idag hänger jag med Belle igen. Hon tog just ut min Baywatch-box (jajamän, en sån har jag), pekade på Pam Anderson, och sa "Mamma!". Tänk vilken potential! Jag vet många vuxna människor som inte förstår ironi men min Bellfi, hon kan minsann det där.


.. och helt plötsligt dyker ett blogginlägg upp, lite nochalant sådär, som om det är något som händer varje dag. Förmodad anledning till detta: Sanna har börjat plugga igen. Och då gör man det mesta för att slippa göra nytta, filar på tapeterna och bloggar.

En timme av min luciamorgon

07.00-07.14 Vaknar till i soffan där jag tidigare har lagt mig i för att kunna andas nog, och sedan röker jag etc etc. Vi snabbspolar lite för att undvika mina privata delar av livet i era huvuden, helt enkelt. Slutligen sätter jag mig hursomhelst i soffan.

07.15
Slår på tvn och ser på julkalendern

07.17 Tycker det blir fruktansvärt pinsamt när Curre råkar sno en dams armband, och byter till 2:an istället

07.18 Lucia visas och jag blir superglad

07.19  Fast aset Jill Johnsson förpestar luften, där hon står i sin röda fula klänning

07.20 Överväger att väcka David, för att glädja honom med nyheten att det är lucia på tv

07.21 Inser att han förmodligen inte alls skulle bli förtjust om jag väcker honom för ett luciatåg den här tiden på morgonen

07.22 ..och Jill Johnsson är ju "snygg" också, så nej, han får fan ligga där han ligger

07.23 Stör mig såpass på Jill Johnssons, enligt mig, alldeles för långa lugg och byter tillbaka till julkalendern

07.30 Julkalendern är slut så jag sätter på Lucian igen, och njuter av att Jill byts ut till Sofia Karlsson, underbart

07.36 Kören sjunger ensamma igen, faktiskt igenkännbara sånger och jag känner mig som ett pensio, där jag njuter av de fina töserna och gossarna

07.37 Stör mig på att tärnorna inte har glitter utan jävla lövbon som påminner om Ceasars krona

07.38 Funderar på de där ceasarkronorna, vilka fula åbäken. Varför sjunker nivån på myset ju större luciatåget är? Pojkarna har röda freaking sjalar och flickorna ceasarkronor. Hade varit mycket bättre med glitter och typ tomtemössor och strutar. Så himla märkvärdiga ska tv-folksen vara! Det förstör stämningen en del

07.40 Har det rätt fint och myser, men stör mig fortfarande på Jill Johnssons röd klänning. Vill nu Jill Johnsson vara med och lussa, ja då får hon väl ställa sig i ledet med ceasarkrona och vitt linne, som alla andra

07.41 Sofia Karlsson får däremot ha på sig vad hon vill, henne gillar man ju

07.45 Släpper alla hat-tankar om Jill Johnsson och bara suger in julstämning

07.47 Sjunger med högt och tydligt, som rena rama freaking Tommy Körberg

08.00 Luciatåget går ut, stämningen är över och livet börjar se ut som vanligt igen


OCH DET VAR EN TIMME AV MIN LUCIAMORGON!


Bara för jag varit så icke-uppdaterade, denna vecka har jag:


Gått vilse i Smedjebacken.
I måndags bad Erika mig att ta bussen till Smedjebacken för att hämta Belle på dagis. "No problemo", sa jag, som faktiskt hämtat förr. För att någon timme senare hoppa av vid heelt fel dagis, långt åt helvete. Och sedan skynda åt helt fel håll och gå vilse såpass att jag var tvungen att fråga någon liten bybostant var centrum låg någonstans. Det är vad som händer när man försöker lura tiden och tjäna in lite med hjälp av sitt lokalsinne så ingen ska behöva vänta på en.

Velat döda min ena katt
Min kära lille katt Chailey Skräp. Hon har blivit ett övermysigt nutcase som både
välter julgranar och ylar så att alla fönster spricker. Hon drar mig galen var och varannan dag.
Häromdagen var jag såpass förbannad på henne att jag döpte om henne till Amanda Fondell, då fick hon verkligen så att hon teg. Det var kanske lite väl hårt, jag vet inte, men då kanske ni ändå kan förstå till vilken grad hon var irriterande. Men eftersom jag är positiviteten herself, så ser jag det som att glaset ändå är halvfullt. När hon klättrar i granen tänker jag "nåja, hon jamar ju inte iallafall" och när hon jamar tänker jag lika, fast att hon inte klättrar i granen. Så det är egentligen bara att hålla tummarna att hon inte inser att man både kan jama och klättra samtidigt. För den dagen, skulle hon mycket väl kunna leda mig in i ett vansinnesutbrott och plötsligt hamna utanför fönsterbrädan. Och plötsligt skulle jag vara den konstiga. Och det vill nog varken hon eller jag!


Drygskåpet i egen hög person, nowadays also known as Amanda Fondell.

Blivit av med min andra katt
Nils Von Schmed ja. En katt som går dit maten finns. Han har övergett mig nu, ochmvarit borta längre än någonsin förut. Det får man för att man ger han vanligt torrfoder, som kanskeminte är det godaste men absolut nyttigt. Självklart bjuder någon jävel han på fil. Jag vet inte vad det är med folk, är de bara korkat opålästa eller har de faktiskt för ambition att vara kattnappare? Men visst. Nästa gång jag ser ett litet barn, så ska jag minsann också tänka "åh nej, ett övergivet barn!!!!" ta in det, och mata det med godis och glass. Så får vi se om barnet vill återvända till sina grönsaker och sin tandborstningar i sitt eget hem sen! Finder's keeper, gäller visst det mesta här i världen, har man ju märkt.

Sett Sleeping beauty
Om en ung flicka som börjar på ett nytt jobb, där hon får en tablett varje gång, så att hon ska sova i åtta timmar och som gör att hon inte vaknar under dessa timmar. Medan hon ligger i sängen så kommer gubbar in och gör God-knows-what med henne. Allt utom penetration, som är förbjudet. Nästa dag när hon vaknar, så vet hon inte  alls vad som hänt under natten och åker hem med mer pengar i fickan. En relativt heläcklig, helknasig och halvvacker film. Har aldrig sett så pass gamla gubbar, så pass nakna förut. Det hade jag faktiskt kunnat levt vidare utan också. Jag inser ju att om en sisådär 50 år lär jag vara tvungen att gå igång på DET DÄR, för att inte räknas som pedofil. Ujuj. Och de säger att en kvinnas kåthet vaknar till senare i livet, det går inte alls ihop. Och den som sa att män blir snyggare med åren, den har nog aldrig sett ett pensio naken! Trust me, I know these days.


Lucy, som flickan heter, jobbar på stenhårt som ni ser.


Sett årets första luciatåg
Jajamän. Var både i kyrkan på kröningen och på Coop Extra för en riktig luciagång. Linnéa var nämligen en kandidat, och även om hon inte vann luciatiteln så var det fint ändå. Kyrkan var ju nåågot finare, med alla ljus och kors. Såklart. Kyrkan var rätt kul också. När en gubbe höll tal och felciterade "once i a lifetime" och pratade om skavanker som diabetes, då la sig hela min familj ner (på första parkett) för att inte dö av skratt. Kyrkan är alltså bättre än Coop på det där med Luciafirande, för er som inte anade det. Mamma däremot, hon bär nog med sig stämning överallt hon. Tanten grät båda gångerna, ja till och med när kassorna klingade och kunder gick förbi med kundvagnar, i dagsljuset på Coop. Den där har ju inte alla megapixlar i kameran. 


Das Luciatåg.


Har en dejt med min favoritvampyr

Ikväll ska jag iväg på Breaking dawn part 1. Jag är lika lyrisk som en liten 14-åring! Fast nej, just det, de får inte komma in. Och det känns ju himla genomtänkt! Det känns inte vidare smart med en åldersgräns på 15 år, när seriens uppenbart största målgrupp är de under. Att dessutom stänga ute något så läskigt som 14-åringar är ju en direkt livsfara. Nu kommer de förmodligen gå ännu saktare över övergångställena och ge en ännu fler astmaattacker av deras jävla parfym, enbart för att jävlas för att de inte får se glittrande vampyrer. För att inte tala om hur onödigt det är. Heta vampyrfighter och uppenbart datagjorda vargar har ingen dött av. Är det något man borde ha åldersgräns på så är det ju snarare Hanna Montana, High School Musical eller dylik skit. Är det något i filmväg som är skrämmande, så är de tamefan dem.

Eller Drömmarnas trädgård, that's really scary shit.
(Update: det blev tydligen en ändring från 15 år till 11 år. Men same shit, diffrent age.)


Much ado about nothing

Den här veckan har det hänt HÖGST otippade saker i mitt liv. Bara det i sig är otippat, med tanke på att jag är en ganska förutsägbar varelse som helst aldrig ändrar vanor eller gör nya saker. Så hör alltså och häpna: jag fick tillbaka matteprovet som var godkänt och är alltså klar med Matte B. Kors i taket, ja. Men tametusan att det gick med lite hardcore-plugg och förhandlingar med Gud. Det ska erkännas att jag under en svagare stund sa jag åt honom att jag kan rösta blått i nästa riksdagsval om han gjorde så jag klarade kursen. Fast jag tänker nog svika honom på den punkten, och varför skulle ens vår Herre ens vilja en sådan sak?
Nä du.

Det är inte det enda, för i fredags var jag till Leksand. Och såg på Hockey. Utan att dö! Jag tror det hela har med min sekt-gen att göra. Jag faller stenhårt för allt som har med hejarklackar, lagkänsla och "vi mot dem" att göra. Om jag haft en sämre uppväxt  skulle jag förmodligen slutat upp i något sekt eller nazi-gäng. Om man ser på själva sporten, skulle man nästan kunnat tro att jag gillade det också. Åtminstone för en stund. Efteråt ville jag bli Hockeyproffs. Fast det kunde man ju ta med en nypa salt. För senare på kvällen fastande jag framför "Cinderella man" som gick på TV, och då ändrade jag mig och skulle bli boxningsproffs istället. Så, ja. Det var inget permanent hockeyintresse där iallafall. Men jag har fortfarande inget emot att min kille skulle gå och bli hockeyproffs!

Sist ut har jag under kvällen läst text-tv. Självmant alltså, jag bläddrade fram det och allt. Fast det gillade jag inte allt för mycket. Jag var mest ostimulerad och tänkte bli lite uppdaterad om världen. Totalt misslyckat, för den intresserade mig inte den här gången heller.


Trés bien


Idag har jag äntligen fått hänga lite med min favoritbrud igen! Vi gick på stan medan Erika var hos frisören. Så vi checkade in årets julpynt och ropade samma ord om och om igen till främlingar (fast mest Belle), och proppade i oss Brago-kakor så det stod härliga till, och så att vantarna blev kletiga. Sen gick vi hem till min mamma. Där kastade Belle ner Matildas mobiltelefon i diskvattnet. Numera f.d mobiltelefon. Höhö. Fast det är nog inte lämpligt att jag tycker det är kul (även fast jag tycker det), för just då var ju skurken i dramat on my watch, so to speak. Då passar det sig inte riktigt att skratta, en annan kan ju bli återbetalningskyldig av sånt hån.

Och efter Belle försvunnit så följde jag med mamma för att hämta hennes nya (gamla) bil. En liten skruttig Saab, i sina bästa år. Nu kanske inte jag är den som har så höga krav på bilar (tycker mycket om de skruttiga ena, och enligt mig, väldigt godluktande ena) men den där lilla Saaben, den var nog tamefan skrotbilarnas Rolls Royce. Den är alltså Godkänd och har nu tillåtelse att bära min välformade rumpa, på sin väg runt i livet.


Well, bu-freaking-hu


Jag ser på Outsiders. Någon brud har fobi för dinosaurier. "Hon är rädd att stöta på en".
Amen ja, troligt liksom, troligt! Bra där, Einstein! TESTA ATT HA FOBI FÖR NÅGOT SOM FAKTISKT EXISTERAR! Som springer (eller hoppar har det sagts till mig, hu) omkring bland oss. Som människor har som husdjur. DET är jobbigt! Dessutom, kallas det verkligen fobi när människan törs bläddra i en dinosaurie-bok helt oberört? I så fall undrar jag vad det är jag har. Jag får panik av bara bilder på en chinchilla. Börjar kasta av mig kläder och gormar runt, gråter ibland och så brukar det ofta leda till att jag drömmer mardrömmar om att jag har en massa kaniner, marsvin och andra gnagare (som katten kring het gröt, jag brukar hålla mig borta från c-bilder så ofta att jag glömmer hur de ser ut) och har frossa igenom hela natten.
Det är svårt! Ofta en Tyrannosaurus Rex knatar runt utanför ens hus. Dumma människa.

Ja, bara för att påpeka att jag har det värst på fobi-fronten.


Vad som suger för tillfället

Alla ni där ute i världen, som oroar er för de stackars myggorna dessa kalla höstdagar, no need to worry. De är här! Jag har (tydligen) öppnat ett eget och rätt ofrivilligt myggboende här hemma. Hit kommer de in och göttar sig i värmen. Och med tanke på att jag numera vaknar upp varje morgon med nya små sköna myggbett, så antar jag att de inte svälter heller. Som sagt, mitt eget lilla B&B. Min käre pojkvän tycks dock inte fått några alls, så det är återigen bevisat att min målgrupp är myggorna. Att de små äckliga asen har ett öga för det där med smak, det kan man ju inte sticka under stolen med iallafall. "Ta det lugnt", säger jag till dem, när de trängs för att få sig en smakbit av mitt flödiga blod, "det finns Sanna så det räcker till alla".

Pan Am <3









Jag drömmer mig bort till Pan Am. En helt underbar 60-talsserie som just börjat. 60-talet alltså, tänk er! Man fick röka överallt och alla var så förbannat stiliga hela tiden. Helt perfekt! Ja, om man bortser från kvinnoförtryck och andra orättvisor som var ännu värre då än nu. Men om jag enbart ser till mina ytliga behov, då älskar jag det. Även en feminist kan ju uppskatta röda läppar och fina klänningar, såäre. Ack ja. 50-tal vore inte dumt att få uppleva det heller. Det som kom efter däremot, jävla hippies och syntare. Varför blev allt plötsligt så ostiligt, sönderbotoxat och rökförbjudet, när vi äntligen kommit igång med att rätta till politiken? Fasen alltså. Kavajer och Lucky Strike gör mig glad, fast gladast blir jag ju av att både få kakan och äta den. Jag vill ha 50-talsmode och jämnställdhet.

Noll koll Berg

Idag åkte David till Hedemora för att byta däck. Sen efter någon timme ringer han, från Hedemora. De där små vinterdäcken däremot, de ligger där de legat sen förra vintern. Nere i källare här hos mig, i Ludvika. "Say whaat?" Sa jag. "Behöver man VINTERDÄCK för att byta till vinterdäck? Damn!". Nog för att vi inte är några bilexperter men varje unge som kan "hjulen på bussen" vet väl vad bilen rullar på. Mitt humör höjdes avsevärt! Trots allt så drabbar det ju inte mig allt för mycket, och vem bryr sig om extra slit då? Mhm!


For example, I cry because others are stupid and it makes me sad


Amen, nää. ALLTID när jag gillar människor, påhittade som verkliga, så är det alltid samma visa. Åker de inte ut ur sitt program så går de tamefan och dör. Och precis när jag skrev meningen innan insåg jag vad himla lägligt att skriva så precis när Gaddafi kolat vippen. Men nej, jag syftar inte på honom, fullt så förkrossad är jag inte (även om jag tycker en del om dödandet som sänds på nyheterna). Kalla mig okänslig men jag bor trots allt inte i ett U-land, så då prioriterar man ju lätt I-landsproblemen. Inga konstigheter alls. Nej folks. Det som förkrossar mig nu igen, är Idol. "INTE EMIL!!" skrek jag ju, "NEJ NEJ NEJ, IINTE EMIL".
Och hej, vem åkte ut ur Idol? FAN!


Ja, ännu ett FAAN! I mina ögon är han som en liten figur tagen ur en Astrid Lindgren-film, som bara traskar runt i vår mörka verklighet och gör den något ljusare (lite väl överidealiserat kanske, det inser jag själv, men sån är jag). Jag menar, vem röstar ut något sånt!? Idioter!

RSS 2.0