Alltså, när det gäller skolan så är svenskan det jag kan. Det var ju åtminstone vad jag trodde innan den här kursen började, tänka så fel jag hade. För jag hade ju fullständigt glömt av det där med grammatik och att man tydligen behöver veta sånt också. Fy fan för grammatik alltså. "Finita verb som är högertunga", say whaat? Det är något som jag inte läst om sen högstadiet och det är inget som jag direkt använder mig av i mitt vardagsspråk heller. "Språket är huset man bor i" lyder läs-och skrivinlärningsböcker. Well, in my house existerar ingen grammatik, där gick vi och läggde oss och skärde oss. Överskattat, det där med att placera ord i fack.

Och om jag inte ens kan glida genom svensk grammatik, hur i hela friden ska då matten och naturorienterade ämnena gå?! O'boy. Och här ska jag utbilda mig för att om några år kunna föra vidare denna kunskap till stackars små oskyldiga barn. No pressure whatsoever. Jag kommer fucka up generationer.