Min lilla bebis är ute på äventyr i stora vida Ludvika och jag dör av oro. Fan alltså, påminn mig om att aldrig skaffa barn! Mina nerver pallar inte det här! Or the lack of nerver snarare.

Idag har vi varit på kupolen och imorgon kommer en målgubbe hit och gör sånt som målgubbar gör, så jag och Nils flyr fältet (om han någonsin kommer tillbaka till mig igen vill säga). Det är läskigt med målgubbar. Och snickargubbar och tapetseringsgubbar och rörmokargubbar. Alla gubbar är nog egentligen rätt läskiga. Nils får följa med för att skona målgubben från att ha en hårig svans som stryker sig runt både kropp och färg. Det ska gudarna veta. Och min gamla sängstomme som jag målade själv där under någon svart-kris. Tittade man nära, nära så kunde man se ett par tassavtryck som det stod Nils Von Schmed på. Vackert som tusan!

Nu ska vi snart se Solsidan och min kära kille ska få göra våfflor till mig, om jag spelar mina kort rätt. Sen kommer väl kvällen gå ut på att titta i fönster och vänta på att katten ska hitta hem igen. Ouch.