Idag ska jag åka till norrköping till mina svärföräldrar, där såklart även C befinner sig. Jag blir lite nervös, det blir man ju när man önskar att göra ett bra intryck. Men hur mycket intryck kan man seriöst göra om man enbart sitter där och ler lite blygt utan att någonsin öppna munnen för att säga något? Jag får ofta människor att känna sig osäkra när jag står där med bubblande ögon och inte säger ett ord och svarar kort på deras frågor. Jag får folk att bli blyga, precis som jag får folk som i vanliga fall inte blir rädda av skräckfilmer att bli det. Min pojkvän var hård för såna filmer när jag träffade honom men inte längre, när vi såg instängd ville han stänga av och se den på dagen istället. Jag hoppar och skriker och rycker till så pass att de brevid blir asrädda. Rätt festligt, som när jag var på bio och såg scary movie 4 och kvinnan brevid mig ryckte till och blängde varje gång jag blev rädd. Hon såg helt utslagen ut efter att filmen tagit slut. Stackars lilla tant, hon trodde antagligen att hon skulle få skratta när hon gick på en komedi. Den bioturen var spexig i allmänhet, C var den som skratta mest och högst medan jag var den som skrek högst. Läskig film ni vet, jag har inga nerver. Fast på tal om blyghet så brukar ändå människor luras av detta och tro att jag både är intressant och intelligent, så jag tjänar nog mest på att vara tyst. När jag väl säger något är det så dåraktigt att inte en jävel förstår vad jag säger, om de ens hör vad jag säger. Jag får ofta snus när jag ber om cigg i affärerna. Ibland vågar jag inte heller säga att det är fel utan betalar och går ut och slänger snusdosan jag just köpt för att gå till en annan affär. Jag är en mes, jag vet. Nu borde jag nog packa eller något.