Vet ni vad hur duktig jag. Kom just innanför dörren och ropade "hallå", för att mötas av ett chokladdränkt "hallå"

från mannen som alltid tycks sitta i min soffa. Jajamän, han blev helt paranoid när jag frågade

om han ätit choklad. Men nej, jag stalkar honom inte, utan jag hörde på hans röst att han just ätit. Och att det var choklad. Blev fruktansvärt stolt. Tänk vilken grej!

Vilken ljudkännare jag är! Sedan insåg jag att min enorma vetskap om hur chokladmunnar låtar,

snarare grunnar sig i samma sak i min fetma, och inte min intelligens. Fan!

Ni anar inte vilka höjder jag dagligen når. Jag kom just innanför dörren och ropade "hallå". Och då möttes jag av ett totalt chokladdränkt "hallå", från mannen som alltid tycks sitta i min soffa. Jajamän, han blev helt paranoid när jag frågade om han hade ätit choklad. Och trodde ungefär som vanligt: att han är solen i mitt solsystem och att jag inte har bättre saker för mig än att förfölja honom. Men nej så var inte fallet den här gången heller. Utan jag hörde på hans röst att han just ätit. Och att det var choklad. Jag blev fruktansvärt stolt, som ni kanske förstår (eftersom jag ägnar ett helt blogginlägg om saken och sådär). Tänk vilken grej! Vilken ljudkännare jag är! Sedan insåg jag att min enorma vetskap om hur rösten låter efter en smaskig chokladsession, snarare grundar sig i min fetma och inte min intelligens. Nu igen.