Pust och stön. Äntligen har jag kommit in från solen och chillar i min svala soffa, fyfan alltså, det är inte alls min melodi det där med värme. Men nu har jag iallafall suttit där ute minst 20 minuter, för att bättre på mitt pigment inför sommaren. Man lär ju jobba lite så, om man har ett pigment från helvetet och slutar upp röd varje gång man tar sig ut. Jag känner iallafall mig jätteduktig. Även om jag satt i byxor, med solglasögon och med en egenskapad näslapp. 

 

David å andra sidan har i princip flyttat ut på balkongen. Med telefon, alla skolböcker och sin dator spenderar han timmar där ute. Jag fattar inte vad han är gjord av egentligen. Visserligen så är han en sån där dryg jävel, som inte KAN bli röd utan bara är brun hela tiden. Men ändå, det är liksom vindstilla och blir varmt som fan. Och är det inte lite underligt med människor som kombinerar solandet med sitt pokerspelande? Jag kan tycka det. Man måste faktiskt välja här i livet. Annars blir det ju omöjligt för folk att placera in en i ett fack.