Jag drömmer mig bort till Pan Am. En helt underbar 60-talsserie som just börjat. 60-talet alltså, tänk er! Man fick röka överallt och alla var så förbannat stiliga hela tiden. Helt perfekt! Ja, om man bortser från kvinnoförtryck och andra orättvisor som var ännu värre då än nu. Men om jag enbart ser till mina ytliga behov, då älskar jag det. Även en feminist kan ju uppskatta röda läppar och fina klänningar, såäre. Ack ja. 50-tal vore inte dumt att få uppleva det heller. Det som kom efter däremot, jävla hippies och syntare. Varför blev allt plötsligt så ostiligt, sönderbotoxat och rökförbjudet, när vi äntligen kommit igång med att rätta till politiken? Fasen alltså. Kavajer och Lucky Strike gör mig glad, fast gladast blir jag ju av att både få kakan och äta den. Jag vill ha 50-talsmode och jämnställdhet.