Much ado about nothing

Den här veckan har det hänt HÖGST otippade saker i mitt liv. Bara det i sig är otippat, med tanke på att jag är en ganska förutsägbar varelse som helst aldrig ändrar vanor eller gör nya saker. Så hör alltså och häpna: jag fick tillbaka matteprovet som var godkänt och är alltså klar med Matte B. Kors i taket, ja. Men tametusan att det gick med lite hardcore-plugg och förhandlingar med Gud. Det ska erkännas att jag under en svagare stund sa jag åt honom att jag kan rösta blått i nästa riksdagsval om han gjorde så jag klarade kursen. Fast jag tänker nog svika honom på den punkten, och varför skulle ens vår Herre ens vilja en sådan sak?
Nä du.

Det är inte det enda, för i fredags var jag till Leksand. Och såg på Hockey. Utan att dö! Jag tror det hela har med min sekt-gen att göra. Jag faller stenhårt för allt som har med hejarklackar, lagkänsla och "vi mot dem" att göra. Om jag haft en sämre uppväxt  skulle jag förmodligen slutat upp i något sekt eller nazi-gäng. Om man ser på själva sporten, skulle man nästan kunnat tro att jag gillade det också. Åtminstone för en stund. Efteråt ville jag bli Hockeyproffs. Fast det kunde man ju ta med en nypa salt. För senare på kvällen fastande jag framför "Cinderella man" som gick på TV, och då ändrade jag mig och skulle bli boxningsproffs istället. Så, ja. Det var inget permanent hockeyintresse där iallafall. Men jag har fortfarande inget emot att min kille skulle gå och bli hockeyproffs!

Sist ut har jag under kvällen läst text-tv. Självmant alltså, jag bläddrade fram det och allt. Fast det gillade jag inte allt för mycket. Jag var mest ostimulerad och tänkte bli lite uppdaterad om världen. Totalt misslyckat, för den intresserade mig inte den här gången heller.




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0