Den senaste månaden har jag velat se två filmer, Red riding hood och Scream 4. Alltså har jag fixat till mig dem, för att sedan förstöra charmen totalt. Min nya och fina ovana att snabbkika igenom filmen, har nämligen lett till att jag nu, utan att ens ha sett fem minuter i filmhelvetena, både fått reda på vem som är varulv i Red ridning hood och vem som leker "Jocke med kniven" i Scream. Katten också. Varför, VARFÖR?! Plöstligt känns ju behovet av se filmen inte lika stort längre.

Det är ju då man önskar att man skulle haft Davids inkompetens eller guldfiskminne eller vad man nu ska kalla det, när det kommer till film. Man vet ju hur det låter. "Jo, den filmen har jag sett.. fast det var utan svensk text så jag fattade ingenting", som han säger om ALLA filmer (man undrar ju varför han inte lärt sig) utom Nyckeln till frihet och Titanic då alltså. Fast såna filmer så förvånar mig repliker som "Wtf, sjönk båten!?" inte ett dugg. Det lär ju vara skitkul att se filmerna om och om igen då. Ack ja, vad är väl en bal på slottet.


Min väldigt fina men kanske något förvirrade kille