Imorse när jag tvättade i vanlig ordning (som alltid när jag uppdaterar bloggen), så fick jag syn på något vitt och plastigt i tvättmaskinen. Tänkte instiktivt "Men aah, vad har David nu glömt att ta ur fickorna", medan jag tittade på när fler och fler bitar kom sköljandes med skummet. Vitt. Plast. Hej och hå, var det inte MIN mp3-spelare så säg! Så det var bara att stoppa maskinen och plocka upp de ex antal bitarna som nu återstod av min älskling. Det var hårt, när jag insåg att vi efter tre år tillsammans skulle gå skilda vägar.

MEN ICKE SA NICKE, en ihopsättning, ett nytt batteri och någon timme  senare var den hel. Något renare än förut och fungerade precis som vanligt igen! Jag säger då det! En mp3-spelare har nog aldrig varit stakigare, 40 grader tog den! Det är ju till och med mer än vad mina svarta byxor gör. Och mp3n jag hade innan höll ju inte ens för ett fall ner i toaletten. Dåligt, det tycker jag allt!