Denna dödsångest slog tag i mig som en blixt från klar himmel. Jag beställde just världens sötaste gardiner på halva halva halva reapriset (jag vet, som en annan postorder-galen tant, det är dock inte detta som är poängen med min ångest!). Ett par julgardiner. Jag menar att köpa billiga och fina julsaker till nästa år är ju supersmart.. så länge du inte dör innan du hinner avnjuta dem.

Så nu kommer jag ju att dö, bara därför. Jaha. Där ser vi. För nu är det som att jag har bett om notan för det här livet. Jag har satt den sista spiken i min egen kista och garanterat mig en säker död innan nästkommande jul. För några sketna julgardiner skull. Det gör det helt klart svårt att ha någon slags framförhållning här i livet. Carpe diem! Köper du något till framtiden, dör du innan den kommer bara för att du inte ska tjäna ett skit på det!

Någon har även tappat, eller slängt vad vet jag, massa reklam i vår trappuppgång. Varje gång jag passerar tänker jag att "nej, vafan jag tänker inte ta upp dem, det får någon annan göra". Och som ett reklamblad på posten kommer tanken "..och det kommer förmodligen sluta med att jag kliver och halkar på helvetet, slår huvudet i stentrappan och dör".

Fast det är nog snarare mitt cyniska hjärta som flimrar. För jag har även alltid velat ha rosor i mina fönster, men varje gång jag ser några så tänker jag "äh, de kommer ju ändå dö en vacker dag" och så förblir fönstren tomma. I mitt fall kan det i och för sig vara mer realistiskt än pessimistiskt; jag har mördat kaktusar men ändå, jag är sjukt negativ. Eller kanske snarare "fånga dagen"-aktig. Fast det är fan samma sak.

Nej nu ska jag sova så att jag är utvilad till min tvättid om en och en halvtimme! Smell ya later. Såvida att jag inte halkar på de där djävulska reklambladen vill säga.

OVER AND OUT!